Jag har ångest. Panikångest.

Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det kommer nog inte heller komma så många inlägg efter detta heller, men jag måste bara försöka sätta ord på hur jag mår för tillfället.Som många kanske vet så led jag ganska svårt av panikångest förra året. 

Det är tillbaka nu.

Panikångest är en känsla man inte kan beskriva. Det känns som man vilken sekund som helst kan börja gråta och bröstet är så tungt så man bara vill lägga sig i fosterställning i ett hörn och gömma sig.

Jag har fått tillbaka mina panikattacker som jag inte trodde jag kunde få längre. jag trodde jag var frisk. 

Igår fick jag en på jobbet pga en otrevlig kund. Det var ingen långvarig, det handlade nog om en kvart ungefär. Armar, ben och ansikte domnade av och mina fingrar krampade och vek sig bakåt. 

Detta fick mig att inse att om jag inte mår bättre snart så måste jag säga upp mig. Det går inte att arbeta i butik om man inte kan hantera arga kunder då och då.

Jag umgås inte med mina vänner längre för jag gillar inte uppmärksamheten. Jag vill inte vara till besvär och jag vill inte att någon ska känna sig tvingad att vara med mig. Jag märker också att mina vänner är trötta på mig för jag inte är så trevlig i gruppchatter. men för tillfället har jag ingen, INGEN energi till att anstränga mig för att verka glad när jag inte är det. Jag ber om ursäkt för det. Verkligen, jag är jätte ledsen för att jag snäser och är otrevlig.

Jag förstår inte varför jag inte är glad. Jag har allt man kan önska sig som 20-åring. Jag har lägenhet, bil, fast arbete och en jätte fin pojkvän. 

Just att jag inte kan hitta en anledning till varför jag mår som jag gör , gör inte saken bättre. 

Jag vet inte vad jag ska göra. Hur jag ska göra. Snälla hjälp mig. 

Det är så många känslor på en och samma gång och jag kan inte sätta ord på dom. Jag önskade att jag kunde skriva flera sidor bara för att få ut allt ur kroppen, men jag kan inte.

Jag mår inget bra. Ångesten har tagit över i mitt huvud och jag kan inte få bort det.

Igen ber jag om ursäkt till mina vänner för jag inte är på så bra humör.

Städhelg

Har städat konstans i två dagar och har endast hunnit med toan, hallen och garderoben… men det blir ganska fint, iaf om man gämför med hur det såg ut innan. 

Får sån inspiration från min fina vän som flyttat in i lägenheten ovanför. Hennes lägenhet ser så fräsch och inbjudande ut. Så därför skurar jag väggar, golv och element som aldrig förr haha. Man märker sån skillnad på element och dörrkarmar, tror aldrig dom är rengjorda så här grundligt. Det är nice.

Jag har börjat på det stora rummet nu och det tar verkligen emot! Det är så mycket småsaker som jag inte vet vad jag ska göra av, jag har ju inte så mycket förvaring i min lilla etta..

Jag mår inte så bra i röriga miljöer så det är lite stress i min kropp för tillfället när jag inte vet var jag ska göra av sakerna haha.

Det är ganska kul att städa ändå.

Inställd operation

Uppgiven. 

Fick ett samtal för några minuter sedan om att min operation imorgon är intälld. Anledningen var att det inte fanns några vårdplatser. Jag vet inte vad jag ska säga, är bara trött på allting! Skulle ringa ner på onsdag och disskutera när man evuentuellt kunde planera in en ny operation. 

Efter fredagens kaos var jag så glad att dom ändå kunde operera mig trots streptokockerna. Men inte längre. Får verkligen hoppas att andra som är mer skadade än mig blir bättre behandlade. Jag fattar att man inte prioriterar mig eftersom det inte är så allvarligt, men från början blev jag lovad en tid i september, sedan blev det framflyttat till januari och slutligen februari. Det är inte acceptabelt! Får man en tid ska den gälla! 

Jag är så besviken.

Här får ni iaf en glad bild på mig och mamma från igår. 

Hotellfrukost

Denna helgen tillbringar jag med mamma i Helsingborg på hotell Radisson Blue Metropol. Vilket fantastiskt hotell! Frukosten var underbar. Nu är tanken att vi ska en runda till Helsingör och kolla runt i lite affärer.

Fy för fredag

Idag har det varit en känsloladdad dag. 

För tre dagar sedan fick jag en blåsa i pannan, jag trodde inte det var något allvarligt och lät det vara. Men då jag fick ytterligare två igår på kinden blev jag lite orolig och ringde vårdcentralen i morse kl. 8. Dom tog allvarligt på det och jag fick en tid redan 9.45. Väl där visade sig vara streptokocker… såklart undrade jag hur detta skulle påverka min operation på måndag, och läkaren visste inte utan jag skulle ringa ner till Malmö och fråga. Jag ringde och blev idiotförklarad av en tjej på avdelningen att ”Det är väl klart att vi inte kan operera dig om du har svinkoppor”. Där satt jag i bilen och bröt ihop. Jag hade stått i kö till den operationen i 6 månader och ingen visste hur lång tid det kunde ta tills jag fick en ny kallelse. Jag var så arg så tårarna rann!

När det hade gått ca 5 minuter ringde samma tjej tillbaka och bad mig kontakta dom som har hand om väntelistan för att diskutera djupare kring planering. När jag väl kom fram där pratade vi lite ang blåsorna, jag förklarade att jag hade tre blåsor, varav en var lite större och dom andra syns knappt. Hon frågade om dom hade torkar ut och mitt svar var ”ja”. Hon bad mig vänta kvar i telefonen en stund för att ta kontakt med en läkare. Efter ungefär två minuter kom hon tillbaka med fantastiska nyheter! Läkaren hade sagt, att eftersom det var så pass små svinkoppor (det låter äckligt, men det är inte så farligt!) så var det klart att jag skulle opereras på den tiden jag hade fått, bara jag började en kur med antibiotika snarast. Så det blev fixat ett recept och jag tog första tabletten kl. 12. Tanken är att jag ska ta en tablett, morgon, middag och kväll. 

Så nu är det bara till att käka en massa antibiotika och hoppas på att det inte dyker upp fler blåsor! 

Det ser mindre äckligt ut i svart/vitt 


Titta vad ärlig jag är här på min blogg. Blottar hela min själ.

Uppdatering i text och bild

Snart ett helt år sedan jag var aktiv på min blogg och mycket har hänt sedan dess. Tänkte göra en extremt kort uppdatering. Yey.

I maj förra året var jag och tre kompisar på Malta i en vecka, det var härligt. Så mysigt.

Malta kamera 033Malta kamera 078

I juni tog jag äntligen studenten och det var det roligaste jag gjort! Och balen var fantastisk!

Student 030tackkort student 158Student 08816923379_1278758335505242_2021931649_n

Jag fick jobb på kvantum två dagar efter balen och har jobbat nästintill varje dag sedan dess. Som mest har jag varit ledig fyra dagar på raken. Men jag trivs som fisken i vattnet så jag klagar inte. Bara synd att det tar slut nu när dom skär ner på timmar..

14947478_799028403533001_3340701844377858466_n

Framtiden ser jag ganska ljust på, jag ska ta truckkort nu inom den närmaste tiden, och sedan spara pengar till att ta CE körkort. Har en tanke om att arbeta som tankbilschaufför något år. Det yrket fascinerar mig. Lastbilar är coola.

Dom närmaste dagarna händer det mycket, jag jobbar och sen ska jag och mamma till Helsingborg över helgen. Sen på måndag ska jag äntligen operaras! Skadade mig för ganska exakt ett år sedan och givetvis tillstötte det komplikationer så det ska bara fixas till.

Det var väl i stora drag vad som hänt och vad som händer i mitt liv just nu. Inte jätte spännande men alltid något. Haha.

Juste. Har skaffat en katt också. Rutger heter han.

16934180_1278767575504318_701026_n16901868_1278767605504315_643311926_n16901503_1278767585504317_1190501263_n

Glid i frid!

Ångest över ångesten

Jag borde flytta hem. I fem dagar på raken har jag känt av riktig ångest när jag kommer hem från praktiken. Det är fruktansvärt. Det känns som något trycker i bröstet, som om man inte får tillräckligt med luft. Inte på det sättet som det gör under en panikattack utan mer som om man är riktigt ledsen, men samtidigt inte kan visa några känslor. Det blir ännu jobbigare när man inte kan sätta ord på hur det känns. Jag vill att alla ska kunna förstå exakt hur man känner men det går nog aldrig att förklara för en människa utan ångest.

Jag slutade ta mina tabletter samma dag som jag opererade handen, för jag var så nervös så jag glömde helt och hållet bort dem. Sedan de kommande dagarna efter operationen mådde jag så illa så jag ville inte stoppa i mig något, och efter det struntade jag i dem. Jag har inte känt någon skillnad, jag fick panikattacker och ångestattacker när jag tog medicinen också så jag vet inte vad meningen var med dem direkt…

På grund av min ångest borde jag flytta hem till mamma och pappa igen. Men det funkar inte! Jag har blivit så bekväm med att bo i stan, där det är nära till allt, och med tanke på att jag faktiskt ändå har fått sommarjobb på Kvantum (fick reda på detta igår och kan skriva om det imorgon) så är det praktiskt med att bo så nära. Och den största anledningen, jag tror inte jag kommer kunna bo med pappa efter att bott själv i ett halvår…

Men det är kanske samtidigt de enda lösningen… Mammas värden är lägre än någonsin och det kan nog bero på största delen av mig. Hon måste åka fram och tillbaka från Tyringe till Hässleholm nästan varje dag för att jag bryter ihop när jag ska göra enkla vardagssysslor. Hennes liv är stressigt nog som det är och sen kommer jag där som inte klarar av att lägga in tvätt i garderoben och gör så att hon får slänga sig i bilen.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill klara allt själv, men det är så svårt.

Jag vet att jag inte är en man men bilden är så klockren! speciellt frossan och ljudkänsligheten… De är det svåraste…slide_54

Jag skriver nästan enbart om min ångest på bloggen, men detta är de stället där jag kan uttrycka vad jag känner, det känns bra.

Ångest över tvätten

Jag har tvättid om en kvart och jag bara sitter i min soffa och tittar på den. Jag missade min förra tvättid eftersom jag opererades så jag har extra mycket tvätt och jag vet inte hur jag ska dela upp det… Jag kan inte bära ner tvättkorgen i tvättstugan (pga mitt gips) så jag får lägga det i påsar.

Det låter så lätt men det är det inte! Har känt av så mycket ångest nu i tre dagar så det enda jag vill göra är ut och gå! Men jag kan inte fly från problemen. Det funkar ju inte.

Jävla tvätt.

1460904312343433366871

Ett skärsår med stora konsekvenser

(Till er som har svårt för blod och skador bör inte titta på den första bilden)

Det har varit många som undrat hur det gått med allting och då tänkte jag att jag kan skriva om allting här. jaa!

I söndags hade jag varit och handlat tre små baguetter på kvantum och nutella som jag skulle äta på kvällen. Jag kom hem och satte mig vid datorn och började titta på en miniserie på youtube. Att sitta och titta på film utan att äta något är ju tråkigt så jag tänkte att jag skulle ta en av dem tre baguetterna. Så jag pausade och skyndade mig att ta fram, jag ville så fort som möjligt börja titta igen. Skärbrädan struntade jag i för jag brukar ha kontroll på kniven när jag skär bröd i handen. Jag skär liksom aldrig igenom hela bullen utan brukar bryta av sista biten, och det tänkte jag även göra i detta fallet, men kanten var lite för hård så jag tog i lite extra och slant på något vis och skar mig i vänster pekfinger. Jag tittade ner fort och såg bara något vitt i såret, som jag senare fick förklarat för mig var fett, jag fick panik och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag knöt handen och lyckades ringa mamma, men förstod i samma sekund som hon svarade att hon inte kunde göra något i Tyringe, så jag sprang en trappa upp till grannarna. Fantastiska människor! Dem hjälpte mig att linda det och skjutsa mig till akuten i Hässleholm. Väl där tog det inte många minuter innan vi fick hjälp. Sköterskan tittade på det och konstaterade att det måste sys. Men eftersom Hässleholm är så fattiga så har dem inga läkare som kan sy så vi blev då hänvisade till akuten i Kristianstad.

Vi väntade i ungefär två timmar i Kristianstad innan vi kom in, sen tittade ortopeden på det och såg att en sena hade nästan gått av, den satt bara fast i några ”trådar”, och dem kan inte fixa sånt där utan det gör dem bara på handkirurgen i Malmö. Dom sydde igen såret lite provisoriskt och sedan ringde dem till Malmö och jag fick en tid 8.30 dagen efter.

Tänkte att det inte kunde bli värre och om en vecka så kommer det vara över. SÅ FEL MAN KAN HA!!!

Gick upp kl 6 på måndagen för att sedan åka till handkirurgen, när vi kom dit fick jag duscha och blev tilldelat ett rum. Ett barnrum… Men det var mycket bilder så det var kul att titta på. Eftersom vi hade fått en tid 8.30 så trodde vi att allt skulle gå fort och att vi kunde åka till morfar sen som vi egentligen skulle gjort. Men först 13.30 kom jag in i operationssalen. 13.30! Deras ursäkt var att dem endast hade en narkosläkare på hela sjukhuset. Galet. När jag väl kom tillbaka till mitt rum var klockan halv sju och jag undrade vad som hade tagit sån tid. Då sa dem att båda senorna i fingret var av och operationen tog två timmar. Jag trodde det skulle ta typ 20 minuter för det var vad dem hade sagt i Kristianstad. Men jaja, nu var det över och jag ville hem.

Innan jag åkte hem fick jag information om hur det kommer bli framöver. Läkaren började förklara att jag ska komma tillbaka på torsdag, alltså imorgon, och ta av gipset, sen skulle jag vara kvar där hela dagen för att träna med en sjukgymnast. Visst, tänkte jag, det är väl okej. Sen fortsatte hon, du kommer att vara tvungen att ta dig hit några gånger i veckan för att träffa sjukgymnasten, och du får inte använda pekfingret på tre månader. Hon förklarade att jag kommer få en skena som stöd och det är viktigt att jag har den på annars kan senorna gå av igen.

Just i den stunden började jag nästan gråta. Det första som slog mig var resan till Malta. Det är inte klart om hur det blir där… Jag kommer såklart att åka och det tyckte hon också men vi ska prata mer om det. Likaså så är jag nu tvingad till att ha en skena under hela studenten och balen… Inte så jag hade tänkt mig.

Vid 23.30 var vi hemma från Malmö och jag mådde illa och var jätte yr efter narkosen och bilfärden hem så jag somnade direkt.

Just nu ser jag bara en positiv grej med detta och det är att jag vet ju vad jag ska vara på studentfesten, temat är ”Det var inte hit jag skulle” och då passar ju jag in där. Men mitt sommarjobb på kvantum ser inte så ljust ut. Han som ska lära upp mig slutar i slutet av maj och då måste alla sommarvikarier vara klara och om jag inte kan jobba innan dess så får någon annan det jobbet.

Men jag tror att det är viktigt att hitta något bra i vardagen så jag inte går ner mig i att inte kunna använda min vänstra hand. Jag har inte haft ont alls under dessa dagar och jag har inte behövt ta några värktabletter, vilket i och för sig är lite konstigt, men skönt!

Nu kan det bara bli bättre!

Till alla: ANVÄND SKÄRBRÄDA!!!!

Det ser bara ut som det skulle behöva några stygn men fy vilka konsekvenser det finns!

Det ser bara ut som det skulle behöva några stygn men fy vilka konsekvenser det finns!

Här visste jag inte hur illa det faktiskt var haha.

Här visste jag inte hur illa det faktiskt var haha.

Blått är flott!

Blått är flott!

Trött, yr och törstig

Trött, yr och törstig

Jag syns inte när jag står i ett hörn

När det gått så långt att man försöker undvika sina vänner för man mår så dåligt.

Igår åkte jag hem till mina föräldrar för att äta kvällsmat. När jag skulle gå in i köket där mamma, pappa, pappas assistent och Peter satt så fick jag någon sorts av panik. Det var så mycket folk och allt kändes så klaustrofobiskt, jag ville bara försvinna. Så jag gick in på mitt gamla rum och la mig i sängen. Jag var så hungrig men klarade inte av att gå in i köket! När alla var klara då tog jag en potatis, massa sås och lite morötter och slevar i mig på 20 sekunder (bokstavligen). Sedan satte jag mig i bilen och åkte ner i Åparken och satt där en timme och bara glodde. Jag visste inte var jag skulle ta vägen så jag bara åkte iväg utan att egentligen säga till mamma var jag skulle.

Jag är som ett barn. När jag inte mår bra och någon försöker prata med mig så backar jag och ställer mig i ett hörn eller bakom en dörr och håller för öronen. Jag vet att det inte är ett normalt beteende men jag har svårt när det är för mycket intryck.

Likaså idag. Jag och mina kompisar skulle träffats idag, men så var det en som bara kunde komma en liten stund, och de är okej, för det är en viktig dag för henne imorgon! Men när saker inte blir som jag tänkt mig så, helt ärligt, bryter jag ihop. Och då är det kanske bäst att inte göra planer alls, tills jag fått bukt med min panikångest? Jag vill inte förlora mina vänner och jag vill träffa dem! Men samtidigt så vill jag inte förstöra för dem när jag är tyst och sitter i ett hörn och är ledsen. Jag märker så tydligt att mamma skäms över hur jag beter mig. Det är inte så konstigt. Jag hade också skämts för mitt barn om den hade bettet sig så som jag gör.

Jag skäms.

large20121218183742940_sbig