Värt ett försök…?

Har haft det ganska svårt i skolan den senaste tiden. Eller svårt är fel ord, men jag har lite problem att hänga med på allt vi gör. I skolan jobbar jag nog på i samma tempo som alla andra, men felet är när jag kommer hem, då har jag ingen motivation till att gör läxor eller arbeten som ska bli färdiga. När jag väl bestämmer mig för att sätta mig ner och göra det, blir det totalstopp. Får en klump i brösten och börjar… gråta. Haha ja, det är sant, pinsamt att skriva men så är det och det får mig att inse att jag behöver hjälp på något sätt. Mamma och Peter har erbjudit sig att försöka hjälpa mig med mina uppgifter, men det är svårt eftersom de inte förstår allting. Jag hade tyckt det varit skönt att plugga med någon, någon dag i veckan, någon från min klass eller i samma ålder. Men jag vet inte vem jag ska fråga, för jag vill inte vara till besvär och fråga någon, jag vill inte att någon ska känna sig tvingad att säga ja, bara för jag är inkompetent till att inte förstå våra uppgifter. Men om någon vill får ni gärna höra av er.

Detta var ett idiotiskt sätt att söka hjälp på men jag vet inte vad jag annars ska göra.20031219214442_88

Hej psykfall

Att jag är ett av dem psykfallen som måste medicinera för att må bra är bara pinsamt.

Men jag hoppas att jag snart vågar stå upp för mig själv och inte skämmas, detta är ett steg på vägen hoppas jag, att skriva om det.

För tillfället går jag till vårdcentralen en gång i veckan. Anledningen… mina panikattacker kom allt tätare, jag har aldrig fått det i skolan eller när jag varit med mina vänner, men förra fredagen fick jag det på lektionen, och äver dagen efter när jag och mina vänner hade en liten spelkväll och åt thaimat. Jag skäms något fruktansvärt och jag blir så ledsen när jag inte är på humör för jag vill inte förstöra stämningen för mina kompisar, klasskamrater eller familj.

I måndags fick jag utskrivet två olika tabletter, dels citalopram som jag ska ta varje morgon och sen atarax som jag enbart ska ta om jag får en panikattack.

Sedan jag började ta mina mediciner i tisdags så har jag inte fått någon mer attack, vilket är lite konstigt eftersom det tar mellan två och fyra veckor innan dom börjar verka. Men själv tror jag det är för jag fått ett hopp om att det kommer bli bra, nu har jag fått hjälp och allt kommer ordna sig.

I fyra dagar har jag tagit en halv tablett, för det är inte bra att ta för hög dos i början, men igår skulle jag egentligen tagit en hel tablett men jag vågade inte. Jag har mått illa när jag bara tagit en halv och vaknat upp på nätterna och varit jätte yr och jag vill inte tänka på hur det kommer bli när jag tar en hel tablett… usch… Men jag antar att jag måste. Så idag ska jag prova.

Detta är inget annat än pinsamt. förlåt.

12666531_972591389455273_33391920_n

Jag älskar rea!

Har precis kommit hem från Kristianstad med Natta. Vilka fynd vi gjort! Vi gick in på Sandelins och där hittade jag en blus för endast 199 kr. Den hade kostat 700 innan rean… fett nice. Det var även rea på Cubus på underkläder, och de kan man aldrig få för mycket av haha. Fick i höstas ett presentkort Gina Tricot så stack inom där och köpte ett par ljusa byxor eftersom jag faktiskt nästan bara har svarta… hittade också två randiga enkla tröjor för 99 kr/st. Enkelt är bäst.

Kände när jag gick i stan att jag hade ont i benen och armarna. Antagligen är det från pulkaåkningen igår. Det var jobbigare än vad jag kunde komma ihåg att springa upp för backen efter varje åk… Men det var så roligt! dock bara tills vi råkade åka sönder en pulka…

Jag hoppas ni har haft en bra dag och att ni får en fin kväll!

Frid

naturgoudning rea 303

pulkaåkning 2 pulkaåkning

CWC

Idag kl. 15 ska jag träffa min hälsocoach John för invägning och ytterligare lite prat om hur min kost ser ut. Jag är lite orolig över vad vågen kommer säga… Det återstår helt enkelt att se. Kommer förmodligen skriva hur det gick sen.

4613101930_244x182

 

Jag vill att alla läser

2015 var ett ganska jobbigt år på många sätt. Jag har flyttat hemifrån, jag har tagit körkort och jag har köpt bil. Det är tre stora saker för en 18-åring.  Flytten resulterade i att jag såg pappas sjukdomsutveckling tydligare. När jag bodde hemma och träffade honom varje dag så såg jag inte det på samma sätt. Detta har lett till att jag insett att han inte har lång tid kvar här med oss, vilket gör mig splittrad.. det hade varit skönt om han dog på de sättet att han slipper lida, det är inget värdigt liv för honom att leva men samtidigt är det min pappa och det är för tidigt att förlora sin far när man är 18 år. Egentligen.
Jag kommer skriva lite om vad som hänt de senaste månaderna. Det känns som rätt sak att göra och jag vill kunna vara mig själv överallt och inte bara hemma. I nuläget bygger jag upp en fasad för vänner och andra människor jag träffar. En fasad som är glad och positiv.

I slutet av sommaren när vi var i Göteborg, hade jag mycket att tänka på, allt med flytten, körkortet och skolan. Resan blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss heller, det blev mycket samtal med polis och advokat p.g.a. en sak som hade hänt här i hemma. Det blev väl för mycket och på centralstationen i Göteborg när vi skulle hem fick jag min första panikattack. Det var obehagligt. Nu vet jag att det inte är farligt men då visste jag ingenting. Händer och armar domnade av, jag fick knappt luft och det kändes som jag skulle dö, bokstavligen. När jag fick min andra attack två dagar senare domnade även benen av och på PULS fick jag min tredje och då krampade även hela kroppen och ansiktet domnade av. Efter det gick jag i rädsla hela tiden över att jag skulle få en till, men när jag inte fick någon slappnade jag av lite och antog att det var för allt ansvar som stod framför mig. Men för tre veckor sedan ungefär, hade vi prov på brandstationen. Det var fem stationer vi skulle klara av enskilt och de första två gick jättebra, men när jag skulle sätta upp stegen glömde jag fälla ut stödbenen. jag kom på det när jag och min lärare hade rest den upp. Jag sa det till henne, och hon frågade om vi skulle börja om. Men på något sätt var det redan försent. Jag blev helt varm och yr så jag var tvungen att sätta mig på marken, detta ledde såklart till en ytterligare panikattack.

Jag har faktiskt sökt om hjälp för att detta ska ta slut. Jag är på vårdcentralen två gånger i veckan och allt detta med panikattackerna beror på att jag har svår prestationsångest och skam. Jag gillar inte ordet skam för det låter äckligt men det är ett annat ord för att ”jag skäms över mig själv”. Jag vill hela tiden ha bekräftelse på att det jag gör är bra och att någon tycker om mig. När jag inte får den bekräftelsen på det sättet jag vill blir jag otroligt ledsen och känner mig ensam, som om ingen bryr sig.

Det låter nästan som jag är psykiskt sjuk när jag läser igenom detta själv,men det är jag inte! haha. Och till er som inte märkt någon skillnad med mig de senaste månaderna så är det bra! Nu kan det inte bli sämre utan bara bättre! Jag vill bara inte att folk ska ta avstånd från mig för detta.. Det är så många ungdomar som lider av detta idag men det är inte så många som väljer att säga det. Men för att jag ska kunna gå vidare vill jag att alla ska veta. Det är inget fel och det kan bara bli bättre.

Du som läser detta är fin.

 

Vuxenlivet är här

Nu har Nelly flyttat hemifrån. Alla saker och alla möbler är på plats i lägenheten, endast en låda kläder som saknas. Det ”stora” rummet är en enda röra. Men köket har jag fixat så bra jag kunnat, jag måste bara sätta upp en fläkt så jag kan laga mat.

Väggarna är väldigt tomma här och eftersom det är betongväggar så går det inte att spika upp saker, så mamma och Peter kommer ikväll med lite borr.

Processed with VSCOcam with t1 preset Processed with VSCOcam with t1 presetProcessed with VSCOcam with t1 preset Processed with VSCOcam with t1 preset Processed with VSCOcam with t1 preset

! !

Jag har ont i huvudet för jag försöker hålla tårarna tillbaka. Varje gång jag blundar känns det som ett skrikande sorl trycker sig närmre mig och gör mig ännu mindre än vad jag redan är. Jag gör ett tappert försök till att försöka få ut tankarna ur huvudet genom att skriva ner allt jag känner här… om det är förståligt eller ej det vet jag inte.

På måndag ska jag ha ett litet muntligt test med min körskolelärare för att se om jag pluggat på teorin, vilket jag inte gjort. Här sitter jag i Furuboda och kommer inte ihåg ett enda ord vad jag läst i boken, även fast det var i förgår jag låg på gräsmattan och läste.

På tisdag åker jag till Göteborg i tre dagar och när jag kommer hem är det dags för mig att flytta hemifrån, för den 1a augusti får jag nycklarna till min lägenhet. Inte många dagar efter det är det dags för fem dagars PULS i Örkelljunga. När PULS är slut då börjar skolan och då finns det inte mycket tid till att läsa till körkort.

När jag får jobb i september känns det nästan tvunget att ha ett körkort för att kunna ta sig snabbt till arbetet om det skulle vara kris. Men jag vet inte vad jag ska prioritera, när jag öppnar teoriboken kliar det i hela kroppen och jag vill bara försvinna från mig själv.

jag vet inte ens om jag är redo för att flytta hemifrån eller om jag känner mig vuxen nog till att hantera en bil. Jag önskar bara jag kunde få mer tid.

Jag vill vara redo, jag vill kunna hantera mina egna känslor och jag vill framstå som en glad och positiv tjej.

jag vet inte vad som händer. Det är bara på kvällarna jag mår så här dåligt, på dagarna är allt nästan okej.

25 dagar

Idag är det 25 dagar till jag får nycklarna till min helt egna lägenhet! Det går lite upp och ner om hur jag känner för att flytta. Att jag ska flytta hemifrån när jag inte har ett jobb och ett år kvar på gymnasiet gör mig lite nervös. Men att ta beslutet från början var enkelt, både för mig och mamma. Det är omöjligt att ha ett eget liv här hemma med assistenter springandes i hela huset, speciellt sommartid då det är mycket vikarier som inte känner familjen. Så på det sättet ska det vara skönt att ha sitt eget.

Pappa är som farfar, det går inte en dag utan att jag tänker på han, så att flytta hemifrån kommer inte betyda att jag slutar bry mig om honom. Det är något speciellt med farfar och far min, jag vet inte om det är något i den generationen eller om det är något annat. Även fast farfar dog för 44 år sedan så känner jag samma kärlek till han som jag gör till pappa. Jag satt faktiskt och gjorde en liten ram med en bild på mig och pappa när jag var liten som jag ska sätta i fönstret i lägenheten. Funderar på om jag ska göra en ram till och sätta ett foto på lilla farfar där. Det gör jag nog!

Det är mycket att tänka på nu när det inte är så många dagar kvar, allt som måste inhandlas… var för ungefär en vecka sedan på Ikea och köpte de mesta tror jag… Måste bara hitta sex stolar också.

 

Tänkt till pasta

Tänkt till pasta

Inte dom snyggaste glasen men billigt är bra!

Intedom snyggaste glasen men billigt är bra!

svarta underlägg kommer bli bra till mitt vita bord!

svarta underlägg kommer bli bra till mitt vita bord!

Diskhanddukarna köpte jag bara för det nästan stod Nelly

Diskhanddukarna köpte jag bara för det nästan stod Nelly

Blandat nödvändigt skit

Blandat nödvändigt skit

5 km pw

Gick på förmiddagen en runda på 5 km. De första 4 km var riktigt trevliga, men med endast 1 km kvar så öppnade himlen sig och jag blev jätte blöt! När jag kom hem så droppade det vatten från hakan… men det var en härlig promenad och det känns bra efteråt.

djur jag såg: mygg och en duva.

Processed with VSCOcam with t1 preset Processed with VSCOcam with t1 preset Processed with VSCOcam with t1 preset