Ett skärsår med stora konsekvenser

(Till er som har svårt för blod och skador bör inte titta på den första bilden)

Det har varit många som undrat hur det gått med allting och då tänkte jag att jag kan skriva om allting här. jaa!

I söndags hade jag varit och handlat tre små baguetter på kvantum och nutella som jag skulle äta på kvällen. Jag kom hem och satte mig vid datorn och började titta på en miniserie på youtube. Att sitta och titta på film utan att äta något är ju tråkigt så jag tänkte att jag skulle ta en av dem tre baguetterna. Så jag pausade och skyndade mig att ta fram, jag ville så fort som möjligt börja titta igen. Skärbrädan struntade jag i för jag brukar ha kontroll på kniven när jag skär bröd i handen. Jag skär liksom aldrig igenom hela bullen utan brukar bryta av sista biten, och det tänkte jag även göra i detta fallet, men kanten var lite för hård så jag tog i lite extra och slant på något vis och skar mig i vänster pekfinger. Jag tittade ner fort och såg bara något vitt i såret, som jag senare fick förklarat för mig var fett, jag fick panik och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag knöt handen och lyckades ringa mamma, men förstod i samma sekund som hon svarade att hon inte kunde göra något i Tyringe, så jag sprang en trappa upp till grannarna. Fantastiska människor! Dem hjälpte mig att linda det och skjutsa mig till akuten i Hässleholm. Väl där tog det inte många minuter innan vi fick hjälp. Sköterskan tittade på det och konstaterade att det måste sys. Men eftersom Hässleholm är så fattiga så har dem inga läkare som kan sy så vi blev då hänvisade till akuten i Kristianstad.

Vi väntade i ungefär två timmar i Kristianstad innan vi kom in, sen tittade ortopeden på det och såg att en sena hade nästan gått av, den satt bara fast i några ”trådar”, och dem kan inte fixa sånt där utan det gör dem bara på handkirurgen i Malmö. Dom sydde igen såret lite provisoriskt och sedan ringde dem till Malmö och jag fick en tid 8.30 dagen efter.

Tänkte att det inte kunde bli värre och om en vecka så kommer det vara över. SÅ FEL MAN KAN HA!!!

Gick upp kl 6 på måndagen för att sedan åka till handkirurgen, när vi kom dit fick jag duscha och blev tilldelat ett rum. Ett barnrum… Men det var mycket bilder så det var kul att titta på. Eftersom vi hade fått en tid 8.30 så trodde vi att allt skulle gå fort och att vi kunde åka till morfar sen som vi egentligen skulle gjort. Men först 13.30 kom jag in i operationssalen. 13.30! Deras ursäkt var att dem endast hade en narkosläkare på hela sjukhuset. Galet. När jag väl kom tillbaka till mitt rum var klockan halv sju och jag undrade vad som hade tagit sån tid. Då sa dem att båda senorna i fingret var av och operationen tog två timmar. Jag trodde det skulle ta typ 20 minuter för det var vad dem hade sagt i Kristianstad. Men jaja, nu var det över och jag ville hem.

Innan jag åkte hem fick jag information om hur det kommer bli framöver. Läkaren började förklara att jag ska komma tillbaka på torsdag, alltså imorgon, och ta av gipset, sen skulle jag vara kvar där hela dagen för att träna med en sjukgymnast. Visst, tänkte jag, det är väl okej. Sen fortsatte hon, du kommer att vara tvungen att ta dig hit några gånger i veckan för att träffa sjukgymnasten, och du får inte använda pekfingret på tre månader. Hon förklarade att jag kommer få en skena som stöd och det är viktigt att jag har den på annars kan senorna gå av igen.

Just i den stunden började jag nästan gråta. Det första som slog mig var resan till Malta. Det är inte klart om hur det blir där… Jag kommer såklart att åka och det tyckte hon också men vi ska prata mer om det. Likaså så är jag nu tvingad till att ha en skena under hela studenten och balen… Inte så jag hade tänkt mig.

Vid 23.30 var vi hemma från Malmö och jag mådde illa och var jätte yr efter narkosen och bilfärden hem så jag somnade direkt.

Just nu ser jag bara en positiv grej med detta och det är att jag vet ju vad jag ska vara på studentfesten, temat är ”Det var inte hit jag skulle” och då passar ju jag in där. Men mitt sommarjobb på kvantum ser inte så ljust ut. Han som ska lära upp mig slutar i slutet av maj och då måste alla sommarvikarier vara klara och om jag inte kan jobba innan dess så får någon annan det jobbet.

Men jag tror att det är viktigt att hitta något bra i vardagen så jag inte går ner mig i att inte kunna använda min vänstra hand. Jag har inte haft ont alls under dessa dagar och jag har inte behövt ta några värktabletter, vilket i och för sig är lite konstigt, men skönt!

Nu kan det bara bli bättre!

Till alla: ANVÄND SKÄRBRÄDA!!!!

Det ser bara ut som det skulle behöva några stygn men fy vilka konsekvenser det finns!

Det ser bara ut som det skulle behöva några stygn men fy vilka konsekvenser det finns!

Här visste jag inte hur illa det faktiskt var haha.

Här visste jag inte hur illa det faktiskt var haha.

Blått är flott!

Blått är flott!

Trött, yr och törstig

Trött, yr och törstig

Jag syns inte när jag står i ett hörn

När det gått så långt att man försöker undvika sina vänner för man mår så dåligt.

Igår åkte jag hem till mina föräldrar för att äta kvällsmat. När jag skulle gå in i köket där mamma, pappa, pappas assistent och Peter satt så fick jag någon sorts av panik. Det var så mycket folk och allt kändes så klaustrofobiskt, jag ville bara försvinna. Så jag gick in på mitt gamla rum och la mig i sängen. Jag var så hungrig men klarade inte av att gå in i köket! När alla var klara då tog jag en potatis, massa sås och lite morötter och slevar i mig på 20 sekunder (bokstavligen). Sedan satte jag mig i bilen och åkte ner i Åparken och satt där en timme och bara glodde. Jag visste inte var jag skulle ta vägen så jag bara åkte iväg utan att egentligen säga till mamma var jag skulle.

Jag är som ett barn. När jag inte mår bra och någon försöker prata med mig så backar jag och ställer mig i ett hörn eller bakom en dörr och håller för öronen. Jag vet att det inte är ett normalt beteende men jag har svårt när det är för mycket intryck.

Likaså idag. Jag och mina kompisar skulle träffats idag, men så var det en som bara kunde komma en liten stund, och de är okej, för det är en viktig dag för henne imorgon! Men när saker inte blir som jag tänkt mig så, helt ärligt, bryter jag ihop. Och då är det kanske bäst att inte göra planer alls, tills jag fått bukt med min panikångest? Jag vill inte förlora mina vänner och jag vill träffa dem! Men samtidigt så vill jag inte förstöra för dem när jag är tyst och sitter i ett hörn och är ledsen. Jag märker så tydligt att mamma skäms över hur jag beter mig. Det är inte så konstigt. Jag hade också skämts för mitt barn om den hade bettet sig så som jag gör.

Jag skäms.

large20121218183742940_sbig

Värt ett försök…?

Har haft det ganska svårt i skolan den senaste tiden. Eller svårt är fel ord, men jag har lite problem att hänga med på allt vi gör. I skolan jobbar jag nog på i samma tempo som alla andra, men felet är när jag kommer hem, då har jag ingen motivation till att gör läxor eller arbeten som ska bli färdiga. När jag väl bestämmer mig för att sätta mig ner och göra det, blir det totalstopp. Får en klump i brösten och börjar… gråta. Haha ja, det är sant, pinsamt att skriva men så är det och det får mig att inse att jag behöver hjälp på något sätt. Mamma och Peter har erbjudit sig att försöka hjälpa mig med mina uppgifter, men det är svårt eftersom de inte förstår allting. Jag hade tyckt det varit skönt att plugga med någon, någon dag i veckan, någon från min klass eller i samma ålder. Men jag vet inte vem jag ska fråga, för jag vill inte vara till besvär och fråga någon, jag vill inte att någon ska känna sig tvingad att säga ja, bara för jag är inkompetent till att inte förstå våra uppgifter. Men om någon vill får ni gärna höra av er.

Detta var ett idiotiskt sätt att söka hjälp på men jag vet inte vad jag annars ska göra.20031219214442_88