Jag älskar rea!

Har precis kommit hem från Kristianstad med Natta. Vilka fynd vi gjort! Vi gick in på Sandelins och där hittade jag en blus för endast 199 kr. Den hade kostat 700 innan rean… fett nice. Det var även rea på Cubus på underkläder, och de kan man aldrig få för mycket av haha. Fick i höstas ett presentkort Gina Tricot så stack inom där och köpte ett par ljusa byxor eftersom jag faktiskt nästan bara har svarta… hittade också två randiga enkla tröjor för 99 kr/st. Enkelt är bäst.

Kände när jag gick i stan att jag hade ont i benen och armarna. Antagligen är det från pulkaåkningen igår. Det var jobbigare än vad jag kunde komma ihåg att springa upp för backen efter varje åk… Men det var så roligt! dock bara tills vi råkade åka sönder en pulka…

Jag hoppas ni har haft en bra dag och att ni får en fin kväll!

Frid

naturgoudning rea 303

pulkaåkning 2 pulkaåkning

Jag vill att alla läser

2015 var ett ganska jobbigt år på många sätt. Jag har flyttat hemifrån, jag har tagit körkort och jag har köpt bil. Det är tre stora saker för en 18-åring.  Flytten resulterade i att jag såg pappas sjukdomsutveckling tydligare. När jag bodde hemma och träffade honom varje dag så såg jag inte det på samma sätt. Detta har lett till att jag insett att han inte har lång tid kvar här med oss, vilket gör mig splittrad.. det hade varit skönt om han dog på de sättet att han slipper lida, det är inget värdigt liv för honom att leva men samtidigt är det min pappa och det är för tidigt att förlora sin far när man är 18 år. Egentligen.
Jag kommer skriva lite om vad som hänt de senaste månaderna. Det känns som rätt sak att göra och jag vill kunna vara mig själv överallt och inte bara hemma. I nuläget bygger jag upp en fasad för vänner och andra människor jag träffar. En fasad som är glad och positiv.

I slutet av sommaren när vi var i Göteborg, hade jag mycket att tänka på, allt med flytten, körkortet och skolan. Resan blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss heller, det blev mycket samtal med polis och advokat p.g.a. en sak som hade hänt här i hemma. Det blev väl för mycket och på centralstationen i Göteborg när vi skulle hem fick jag min första panikattack. Det var obehagligt. Nu vet jag att det inte är farligt men då visste jag ingenting. Händer och armar domnade av, jag fick knappt luft och det kändes som jag skulle dö, bokstavligen. När jag fick min andra attack två dagar senare domnade även benen av och på PULS fick jag min tredje och då krampade även hela kroppen och ansiktet domnade av. Efter det gick jag i rädsla hela tiden över att jag skulle få en till, men när jag inte fick någon slappnade jag av lite och antog att det var för allt ansvar som stod framför mig. Men för tre veckor sedan ungefär, hade vi prov på brandstationen. Det var fem stationer vi skulle klara av enskilt och de första två gick jättebra, men när jag skulle sätta upp stegen glömde jag fälla ut stödbenen. jag kom på det när jag och min lärare hade rest den upp. Jag sa det till henne, och hon frågade om vi skulle börja om. Men på något sätt var det redan försent. Jag blev helt varm och yr så jag var tvungen att sätta mig på marken, detta ledde såklart till en ytterligare panikattack.

Jag har faktiskt sökt om hjälp för att detta ska ta slut. Jag är på vårdcentralen två gånger i veckan och allt detta med panikattackerna beror på att jag har svår prestationsångest och skam. Jag gillar inte ordet skam för det låter äckligt men det är ett annat ord för att ”jag skäms över mig själv”. Jag vill hela tiden ha bekräftelse på att det jag gör är bra och att någon tycker om mig. När jag inte får den bekräftelsen på det sättet jag vill blir jag otroligt ledsen och känner mig ensam, som om ingen bryr sig.

Det låter nästan som jag är psykiskt sjuk när jag läser igenom detta själv,men det är jag inte! haha. Och till er som inte märkt någon skillnad med mig de senaste månaderna så är det bra! Nu kan det inte bli sämre utan bara bättre! Jag vill bara inte att folk ska ta avstånd från mig för detta.. Det är så många ungdomar som lider av detta idag men det är inte så många som väljer att säga det. Men för att jag ska kunna gå vidare vill jag att alla ska veta. Det är inget fel och det kan bara bli bättre.

Du som läser detta är fin.